background image
26
moderna läkare #2 2013
Jonathan Ilicki, underläkare
Efter läkarexamen var AT det självklara må-
let för de flesta av mina kursare, men inte för
mig. Istället hoppade jag på ännu en utbild-
ning, ett tvåårigt masterprogram i General
Management (fritt översatt allmänt ledar-
skap
). Utbildningen har jag gått parallellt med
kliniskt arbete som underläkare. Mina vänner
ställde en återkommande, enkel och relevant
fråga: Räckte inte fem och ett halvt år?
Frågan är kort, men svaret är längre. Och
nej, det hade inget att göra med student-
boende eller CSN.
Alla yrken är unika och ett sätt att förstå
ett yrke är titta i detalj på vad det är som
gör det unikt. Under läkarutbildningen har
jag i efterhand börjat upptäcka läkaryrkets
säregenheter. Det är unikt att få människors
absoluta förtroende - att få en inblick i de-
ras allra innersta. Det är unikt att få tilläm-
pa en komplex och mycket avancerad ve-
tenskap på en oändlig variation av livsöden
och tillstånd. Det är unikt att vara med när
resan närmar sig slutet och att ibland en-
dast kunna så några frön av hopp.
Jag tror att kärnan i detta - det som gör vårt
yrke unikt - är ansvar. Vi måste förvalta det
personliga förtroende vi får av våra patienter,
men också det förtroende samhället gett oss
att ta hand om sjuka och lidande - genom att
tillämpa den senaste vetenskapen och dessut-
om på ett sätt som hushåller med de gemen-
samma resurserna. Det innebär ett stort an-
svar för våra beslut, handlingar och mest av
allt för våra patienter. Patientens tillit till lä-
karen, till vårdlaget och till sjukvårdssystemet
är beroende av att vi tar ansvar både för det vi
gör och för systemet vi verkar i.
Detta ansvar är inte frivilligt - det följer
med läkarrollen och finns vare sig vi vill det el-
ler inte. Men man kan välja vad man gör med
det. Jag kan acceptera och ta på mig ansvaret
eller skjuta över det på kollegor, systemet eller
i värsta fall patienten. Jag kan välja att skyl-
la på läkarkollegor när jag ser att en patient
skickas in från sitt boende utan läkemedelslis-
ta. Jag kan skylla på systemfel när jag lägger
in henne på en annan avdelning än den där
hon borde vårdas. Jag kan välja att inte lyssna
på, utan bara höra, hennes rättfärdiga klagan
då hon inte fått den hjälp hon vill ha. Eller så
kan jag försöka att vidga perspektivet.
Läkare axlar gärna det medicinska ansva-
ret, som ofta är väldefinierat. Det blir svå-
rare när patienten befinner sig i ett stort och
komplext system där läkaren själv är en li-
ten pusselbit. Ersättningssystem, ekonomisk
styrning, kortsiktiga produktionskrav som
tvingar bort investeringar i utbildning och
forskning ­ mycket av detta är svårt att för-
stå och påverka, och de flesta läkare får ingen
träning i detta under sin utbildning. Hur kan
man ta ansvar för något som man inte för-
står? Hur kan man ta ansvar för något man
tror sig inte kunna påverka? Sådant ansvar
kan man naturligtvis inte ta. Därför måste
det första steget vara kunskap. Och därför
valde jag att återvända till skolbänken.
Två års studier kommer inte att på långa vä-
gar låta mig till fullo förstå sjukvårdens or-
ganisation och styrning. Men jag har börjat
bredda mitt perspektiv. Jag har börjat inse
vad jag vill och kan ta ansvar för och vad
jag vill förändra. Den slitna devisen om lä-
kargärningen gäller än: "ibland bota, ofta
lindra, alltid trösta". När det gäller systemen
vi verkar i räcker det dock inte med att trösta
eller lindra ­ vi måste sikta på att bota.
Leanvinden har sedan flera år blåst över
Sverige. Under
dessa år har Lean tagit sig
många olika uttryck i vårdsverige och i
denna djungel, som idag både hatas och
älskas av läkare, åtar sig Johan Brandt en
grannlaga och beundransvärd uppgift.
På 88 stycken A5-sidor skriver Johan
Brandt om bakgrunden till Lean, praktiska
aspekter av Lean, såväl som sina person-
liga reflektioner över Lean i vården. Johan
Brandt är överläkare och docent på Skånes
universitetssjukhus och i texten anas en lång erfarenhet av att arbeta
med Lean.
Att sammanfatta något så komplext och varierande som Lean i en
kort text är admirabelt, men kortheten begränsar innehållets djup.
Texten blir översiktlig, vilket är bra för den oinvigda läsaren, men
samtidigt rätt ytlig. Exempelvis nämns inte flödeseffektivitet, vilket
vissa ser som kärnan i Lean. Likaså problematiseras inte de utma-
ningar som Lean medför, utan endast lyckade exempel och metoder
tas upp i boken. Texten verkar falla i "allt som är bra är Lean"­
fällan. Om Lean uppmålas som något som endast är bra, och som
kan appliceras överallt, så uppstår frågan varför någon någonsin
skulle överväga något annat än Lean? Lean har, liksom alla styrme-
toder, utmaningar och begränsningar. Det kan vara svårt att priori-
tera flödes effektivet över resurseffektivitet när resurser är knappa.
En förståelse för dessa utmaningar krävs för att kunna värdera Lean
bland andra metoder av förbättringsarbete.
Boken ger alltså en kort översikt av Lean, men förenklar en kom-
plex fråga. Det är även synd att man inte får höra mer av Johan
Brandts praktiska erfarenheter. De praktiska avsnitten och ex-
emplen i boken ger stor mersmak. Detta är bokens stora styrka
och varför en del av boken direkt kan översättas till stöd för
verksamhetsutveckling.
I varje djungel måste någon modig individ ta de första stegen och
höja sin machete mot snåret. Dessa steg är aldrig tacksamma, snab-
ba eller lätta. Brandt tar dessa första trevande steg in i den växande
Lean-djungeln. Jag kan endast berömma hans beslut och hoppas på
att han nu slipar på en, förhoppningsvis aningen längre, uppföljare.
Johan Brandt ­ Lean i svensk sjukvård
Räckte inte fem och ett halvt år?
Läs hela recensionen på www.sylf.se
Recension