background image
Läkare har engagemang och vilja!
Emma Spak
Emma Spak, ordförande SYLF
När ledarskap i hälso- och sjukvården
diskuteras pratas det inte sällan om läkare
som abdikerat, som saknar engagemang och
om en kår som inte kan eller vill ta ansvar.
Argumenten börjar kännas slentrianmäs-
siga och lite som en självuppfyllande profe-
tia ­ om man alltid får höra att man tillhör
en grupp som inte kan och vill vara delaktig
är det lätt att tro att det är sant och bli pas-
siv. Om läkare allmänt antas vara ointresse-
rade blir det lättare att låta bli att göra oss
delaktiga.
Det finns yngre läkare som inte vågar lufta
sina åsikter eller föreslå förbättringar på
sin arbetsplats av rädsla för att vara obe-
kväma och besvärliga. Men engagemang i
arbets- och utbildningsmiljö och arbetsplat-
sens utveckling är en styrka och något varje
arbetsgivare borde uppmuntra hos sina an-
ställda och efterfråga när nya medarbetare
rekryteras.
Ett sätt att få utlopp för sitt engagemang och
sin vilja att driva förändring och utveckling
är att bli fackligt aktiv, som underläkare
lämpligen i SYLF. Våra lokalavdelningar
finns över hela landet och gör ett fantastiskt
arbete för yngre läkare som grupp och för
hälso- och sjukvårdens utveckling. Den lo-
kala SYLF-avdelningens verksamhet bygger
helt på de aktiva medlemmarnas egna insat-
ser och idéer. Detta ställer krav på kreativitet
och engagemang, men ger också stor frihet
och en plattform att driva förändring och ut-
veckling i angelägna frågor.
SYLF arbetar idogt med att försöka tvätta
bort läkarkårens stämpel som passivt upp-
givna. Vi kan och vill vara en konstruktiv
samarbetspartner i alla frågor som rör vårt
arbete, vår utbildning och inte minst utveck-
lingen av framtidens hälso- och sjukvård.
Jag blir glad när SYLF som organisation upp-
fattas som positiv och konstruktiv men med
integritet. Det är den bilden jag vill att be-
slutsfattare ska ha och därför välja att inklu-
dera oss i arbetet för en bättre vård. Många
är intresserade av vad yngre läkare har att
säga. Det märktes tydligt under SYLF:s full-
satta och uppskattade seminarium under
årets Almedalsvecka, vilket bådar gott för
framtiden.
Det finns olika sätt att kanalisera sitt engage-
mang. Läkarkåren behöver både organiserat
påverkansarbete och fria initiativ. Två ST-
läkare som tagit sin frustration över situa-
tionen i hälso- och sjukvården och valt att
sprida sitt engagemang är initiativtagarna till
Läkaruppropet. På kort tid har de fått när-
mare 9000 personer att sluta upp bakom en
önskan om en sjukvård styrd utifrån patien-
ternas behov. Uppropet har utmynnat i ett
fortsatt arbete under hösten med flera semi-
narier. Förhoppningen är att förändra tonen
i debatten och skapa en arena där man kan
gå från knutna nävar i fickan och fikarums-
diskussioner till ett lösningsorienterat samtal
mellan profession och beslutfattare.
Det bubblar av engagemang i
läkarkåren, och det är vik-
tigt att vi själva ser och be-
kräftar kraften hos våra
kollegor för att främja
utveckling och motverka
myten om den resigne-
rade läkaren. Vi kan och
vi vill!
n
Våren har bjudit
på många goda tillfällen till
förkovring, med kurs i MR och uroradiologi.
Ibland känns det som att ST är reducerat till
fem års insamling av dokument med alle-
handa påskrifter och stämplar, som någon
handläggare på Socialstyrelsen sen kan
sitta och dregla över sena kvällar och nätter.
Om man bortser
från själva innehållet, så
innebär kurserna ett lysande tillfälle att fra-
ternisera med kollegor från olika delar av
landet och på så sätt dela med sig av sina
kunskaper och erfarenheter. Både inom och
utanför sjukhusväggarna.
Något som skänke
r mycket nöje är att höra
alla härliga anekdoter från personalmatsa-
larna i landets alla hörn. Dessa gamla re-
liker, som får en att känna sig förflyttad till
mellanstadiet. Att äta på en landstingsinrätt-
ning för första gången kan vara lite knepigt.
Vid ett kurstillfälle vid ett stort universitets-
sjukhus som ej ska nämnas vid namn (de
har en domkyrka och ett slott), fanns en liten
lapp vid köttbullarna med instruktioner om
det exakta antalet som fick läggas på tall-
riken. Om detta antal överskreds väntade
dryga kostnadstillägg i bästa Ryanairstil.
Vid ytterligare ett stort universitetssjukhus
(med domkyrka men utan slott), så fick en
av kursdeltagarna en rejäl avhyvling när
hon blandade den förbeställda vegetariska
maten med tunna skivor rökt kalkon: "Men
är du vegetarian eller inte?".
Det som fascinerar
mest är nog ändå att så
många äter där, inklusive undertecknad.
Det är som att marknadsekonomin sätts ur
spel. Vi går dit hand i hand, trots att det är
dyrt, inte särskilt gott och man blir behand-
lad som ett barn.
Å andra sidan
är sjukhusen inte direkt logi-
kens högborg. Vilket är tur eftersom jag an-
nars inte skulle ha något att skriva om.
Läs bloggen på sylf.se
Dr. Anders daganteckningar
moderna läkare
#3 2013
23
Ordförandeordet
MOLA1303s18och23.indd 23
2013-08-27 06.52