sjukas intressen. Som tidig kritiker av nu-
varande ersättningssystem har han sett ten-
denser på att komplicerade operationer med
flertalet vårddygn till följd har låg prioritet
till förmån för "enkla fall med tveksam nytta
av ingreppet". Ersättningssystemets inci-
tament stimulerar till att arbeta mot målet
att få klinikens bokslut på plus, menar han.
Läkarkåren riskerar på så vis att bli korrupt.
Men Lind presenterar en lösning på proble-
matiken, som enligt honom skulle skapa en
mer jämlik sjukvård.
Lind anser att landstingen, som i dag ger
olika stora anslag till klinikerna vilket för
övrigt omöjliggör en rättvis jämförelse kli-
nikerna emellan bör ge alla kliniker inom
respektive specialitet ungefär samma anslag
per hundratusen invånare i upptagningsom-
rådet. Detta skulle göra det enklare att be-
döma vad de olika klinikerna åstadkommit
och läkarnas arbete med ifyllande av enkä-
ter för varje patient skulle mer eller mindre
kunna avskaffas, eftersom de individuella
variationerna mellan olika patienter tar ut
varandra i stora befolkningsunderlag. Han
specialitet skulle tillsättas med erfarna och
omdömesgilla personer. Gruppernas två
uppdrag skulle vara att utveckla och ge-
nomföra effektiva metoder för utvärdering
och jämförelse. Resultaten skulle sedan
presenteras och diskuteras på seminarier i
skriver att "det väsentliga är att gruppens
subjektiva bedömningar av klinikernas sätt
att arbeta ges stor tyngd vid sidan om hårda
data. Först då kan man värdera arbetsmo-
ralen, omdömet och omvårdnaden, vikten
av goda personalrelationer, arbetsmiljö, be-
mötande etc. Vårdetiken kan överordnas
bokslutsspelets vinstmål så länge kliniken
håller sig inom ramen för tilldelade resurser."
Winberg på Leading Health Care menar att
det inte räcker med att definiera de "rätta"
patienterna som grupp (exempelvis socio-
ekonomiskt utsatta eller sjuka äldre). I stället
efterlyser han mer grundläggande systemför-
ändringar för att vården ska kunna bli mer
patientcentrerad och situationsanpassad.
Det krävs en styrning som premierar pa-
tientens väg genom systemet, inte att varje
vårdenhet maximerar sin verksamhet. Det
krävs också ekonomiska incitament som är
gränsöverskridande mellan såväl olika verk-
samheter som olika huvudmän, till exempel
kommun och landsting, och som belönar ef-
fektiva vägar längs hela vårdkedjan. Alltför
detaljerade ersättningssystem är svårfören-
liga med en patient- och brukarcentrerad
vård och omsorg.
rätta.
ka och mycket heterogena former. Ett kort
koncist svar som verkligen håller är nog
värt i alla fall nobelpris i medicin såväl som
ekonomi.
som verkligen håller
är nog värt
i alla fall nobelpris
i medicin såväl som
ekonomi.