"
Agnes och Udo Kemna
möter upp på gårds-pla-
nen. Gården består av
ett stall, några mindre
ekonomibyggnader, ett
vackert fågelhus där
Udos papegojor bor och
kornas ligghall. De fles-
ta av korna har lagt sig
ner för att idissla. Bara
Rosa vankar oroligt om-
kring med sin väldiga
mage.
Det kan komma en
kalv precis när som
helst, berättar Agnes.
Men hon är lugn, Rosa
har varit med förr.
Dessutom är sonen Ju-
lius hemma på besök,
han är precis färdig ve-
terinär och kan hjälpa
till om något skulle gå
snett. Men det gör det
sällan.
Kalvarna stannar på
gården fram till slakt.
Ofta är de då mellan ar-
ton och tjugo månader,
vilket är något äldre än
i en konventionell pro-
duktion.
Eftersom det är en
KRAV-produktion mås-
te tjurkalvarna gå ute
på bete. Hos mig är de
ute ungefär fem måna-
der på bete utan stöd-
fodring. Då tar det ju
lite längre tid för dem
att växa till sig.
De får mer betalt
När Agnes och och hen-
nes man Udo först be-
stämde sig för att skaffa
kor var det mest för att
hålla de vackra marker-
na öppna. Men så blev
det fler. Och fler. I dag
är köttproduktionen
KRAV-certifierad och
korna en del av famil-
jens inkomst. Att det
blev just KRAV berodde
mycket på den ekono-
miska biten, eftersom
de helt enkelt får mer
betalt för köttet som
KRAV-producenter.
Och så fanns det egent-
ligen inga andra alter-
nativ.
Vi har alltid levt så-
här. Utan kemikalier.
Och jag vill ha djuren
ute. Det började nog när
jag fick mitt första jobb
efter lantbruksskolan.
Tänk att slippa trånga
och mörka gamla lador,
och istället komma till
ljusa nya stallar och en
mjölkgrop!
8
Nytt om nöt
KRAV
en självklarhet
Efter tjugo respektive trettio år på Öland
bestämde sig Agnes och Udo Kemna för
att flytta till Skåne.
År 2000 gick flyttlas-
set till den lilla gården utanför Tollarp.
I kalla februari viner den skånska vinden
mellan byggnaderna, och när den pas-
serar metallgrindarna uppstår en nästan
melankolisk melodi.
Gårdsreportage: Tollarp
Det bästa med det här jobbet
är att man följer årstiderna.
- Agnes Kemna