Nytt om nöt
13
För PerOla var det all-
tid en självklarhet att han
skulle bli nötbonde. Alla
helger och lov tillbringa
han på morföräldrarnas
gård och som 16-åring
tog han över djuren och
lantbruket.
Vi bodde tillsammans
och de hjälpte mig till en
början, berättar PerOla
Ohlsson medan han sö-
ker skydd från solen.
Det har varit en lite
för torr sommar enligt
PerOlas tycke, men nöt-
djuren kräver inte så
mycket utav betesmar-
kerna.
Jag har tidigare fun-
derat lite på att skaffa
mjölkkor, men som tur
var gjorde jag det aldrig.
Det hade inte fungerat
på en så här liten gård
och nötkreatur går bäst
på den här marken som
är lätt och stenig, säger
Per-Ola.
När han tog över går-
den 1981 hade han stor-
slagna planer. Han skulle
rationalisera och utöka.
Jag har gjort det lite
grann, men nu när jag är
äldre vill jag hellre driva
gården som mina mor-
föräldrar gjorde.
Glad över KRAV
En förändring som Per-
Ola är glad över att han
gjort är att han fått går-
den KRAV-certifierad.
Jag hade funderat på
det en längre tid, men
trodde inte att jag skul-
le klara det. Men så tog
jag steget över och det
ångrar jag inte, säger
PerOla och förklarar att
han inte kan se något
negativt med KRAV som
kräver att djuren får gå
ute på sommarhalvåret
och bara äter egenskör-
dat foder.
När PerOla pratar om
sina djur märks det att
han inte bara ser på dem
som en inkomstkälla.
Man blir lite kompis
med dem, förklarar han.
När han går ut i hagen
där tjurarna står och be-
tar ropar PerOla glatt på
dem:
Tjobbana! Tjobbana!
Tjurarna tittar lite nyfi-
ket upp, men beslutar sig
sedan för att betet ute
i solen lockar mer.
Kör på med sitt
När Per-Ola kommer
lite närmre kommer de
emellertid snart en efter
en fram till honom för
att hälsa.
De blir präglade av
att jag snackar med dem
i lugn ton.
PerOla ger ett intryck
av att vara en jordnära
man och när han får en
fråga om hur han ser på
framtiden och eventu-
ella förändringar så ler
han och säger att det får
tiden utvisa.
Jag har inga speciella
planer och är inte rädd.
Jag har en liten gård och
har inte dragit på mig en
massa skulder så jag kan
nog köra på med mitt.
Text och bild: Lisa Kron
Småbonden som
inte räds framtiden
Ligghallen står öde på PerOla Ohlssons gård utan-
för Vankiva i norra Skåne.
Istället går kvigorna och
tjurarna glatt och betar i varsin hage. Trots brist på
regn verkar djuren nöjda med det naturliga foder
marken erbjuder.
PerOla Ohlsson