14
Tema
men hon önskar att det hade varit utgångsläget
redan från början. Det har kostat på och även om
det finns hopp, är det långt kvar.
Ersättning, handledning och arbetsmiljö
står på spel
Med schemaläggning över hela dagen försvann
möjligheten att ta så kallade kontantersatta pass
på akuten. Det innebar i praktiken en löneminsk-
ning på i genomsnitt 5 procent för de ST-läkare
som gått passen.
"Initialt utlöste just löneminskningen starka reak-
tioner men nu är det den försämrade arbetsmiljön
och patientsäkerheten vi är mest oroliga för och
vill försöka återställa", säger Sara Morgan.
Under hösten var det som värst. Utvärderingen
visar att hälften av specialisterna på Sachsska då
funderade på att byta arbetsplats. Någon uppföl-
jning har inte gjorts än. Sedan dess har antalet
12.3021.00-pass minskats från 6,5 till 3 under en
tioveckorsperiod.
Förr fanns det alltid en pediatrisk ST-läkare, som
jobbat i minst ett år, som tog kvällspass på akuten
och kunde stötta med handledning. För att kunna
närvara vid utbildningspass dagtid har ST-läkarna
fredats från schemaläggningen. Det gör att
akuten nu till stor del sköts av personer som bara
är där en kort tid och saknar pediatrisk kompe-
tens, enligt Sara Morgan.
"Handledningen räcker inte till. Det blir kö till spe-
cialisten som ska svara på frågor från läkarstu-
denter, vikarierande underläkare och randande ST-
läkare. Till slut börjar alla fråga alla, pediatriskt
oerfarna läkare får försöka hjälpa varandra. Vi oro-
ar oss för patientsäkerheten, för specialisternas
arbetsmiljö och för en dålig utbildningsmiljö för
underläkarna."
Konsekvenser för akuta och kroniska patienter
De kroniskt sjuka barnen blir också lidande. Kon-
tinuiteten försämras när barnens allergolog, diabe-
tolog eller neurolog till exempel, måste skjuta på
patientmöten, göra dem kortare eller hänvisa till en
kollega för att jobba kväll på akuten inte sällan
med barn som är mindre sjuka, påpekar Sara Mor-
gan. "Systemet är inte bra vare sig för de kroniskt
sjuka barnen eller för dem som kommer in akut.
Pressen på specialisterna blir större också när de
inte hinner med sitt arbete på mottagningen."
Att det är stor skillnad på att jobba dag och det
som förr kallades jourtid (alltså kväll) på akuten, är
det flera som betonar. "Det är svårt att få matrast,
det saknas konsulter och möjlighet att göra vissa
undersökningar. Det känns i huvudet och kroppen
som ett jourpass, inte som ett ordinarie pass",
säger Sara Morgan, som fortfarande gör vissa
kvällspass.
Ledningsperspektivet
Erica Bonns är chef för läkarna på akuten och
håller med om beskrivningen. "Jag har framhållit
att det inte alls är samma jobb, varken för special-
isterna eller underläkarna kvällstid. Ansvaret blir
större när det inte finns subspecialister att kon-
sultera, dessutom har vi inte tillgång till exempel-
vis ultraljudsundersökningar på kvällarna." Erica
Bonns tycker att det är tråkigt att politikerna lik-
ställer dag- och kvällsarbete och kallar förskjuten
arbetstid för planerad verksamhet.
Eva Berggren Broström är verksamhetschef på
Sachsska barnsjukhuset och får frågan om inte
kliniken hade kunnat göra något annat än att bara
gå med på den nya schemaläggningen. "Det är
inte en enbart dålig tanke utan ett försök att mins-
ka arbetstiderna i veckorna och skapa en bättre
arbetsmiljö på akuten. Läkare ska inte jobba län-
gre dagar än de ska, de ska ha en rimlig arbetsvec-
ka. I det finns också en patientaspekt som vi inte
ska tappa bort", säger hon. Men hon är även med-
veten om baksidan med att läkarna inte får extra
ersättning för de tyngre timmarna kvällstid, som
hon säger.
För att uppnå "en hanterbar balans mellan upp-
draget på akuten och mottagningarna" har ett
antal åtgärder gjorts: Fler specialistläkare ska an-
ställas till akuten om det går att få tag i, en
läkarsekreterare som jobbar natt har införts och
assistenter som städar ur rummen. Eva Berggren
Broström är inte heller främmande för att även
schemalägga exempelvis röntgen kvällstid. "För
att minska patientflödet kvällstid öppnas en när-
akut på Rosenlunds sjukhus och fler är plane-
rade", säger hon.
Men är ni inte rädda att förlora era läkare när ni
gör så här, att det uppstår samma kris som bland
sjuksköterskorna? "Jo, jag vill för allt i världen inte
förlora en enda specialist. Jag vill verkligen lösa
det här och jag tycker att vi har en bra samverkan
med fackliga representanter hos oss."
·
Till slut börjar
alla fråga alla,
pediatriskt
oerfarna
läkare får
försöka hjälpa
varandra.
Vi oroar oss
för patientsä-
kerheten, för
specialisternas
arbetsmiljö
och för en
dålig utbild-
ningsmiljö för
underläkarna.